Vaknar 5.30. Tar på mig Costa-skjortan. Cyklar genom parken i en tyst lugn park. Låser upp Cafeét. Fyller upp med nya kakor och pastries. Fixar kaffemaskinen och klockan 07.00 öppnas dörrarna och någon timme senare går jag och köper tidningar från Sainsburys. Kunder som kallar en doll, darling, love och massa komplimanger om goda milkshakes och ice coffe. Klockan två lämnar jag butiken med ett leende, glad att få pengar för ett så trevligt jobb.

 

Hur man också kan se det
Vaknar urtrött och vill nästan gråta då jag fått för lite sömn. Knäpper skjortan fel i stress då jag snoozat två gånger. Magen kurrar och jag kräks nästan att se Oscar sova djupt. Cyklar igenom en tyst och död park, med uteliggare. Låser upp. Sätter på musik för att vakna. Bär ut tunga stolar och bord. Bränner mig på kaffe och tevatten pågrund av trötthet. Öppnar dörrarna och räknar timmarna tills jag får cykla hem och sova igen. Kunderna är som vilket annat folk som helst som begär för mycket "Can I just have som water with ice please", "Is this an Ice latte?" "Can I have some more caramel?" "You charged me for a massimo americano, I wanted a primo"...osv. Efter 100 år kan jag äntligen cykla hem och dö i sängen.

 

Hur jag ser på det kommer jag inte avslöja, förutom att det är en mix.