I don't wanna be a part of your parade.

Jag har haft en sån där dag jag knappt sagt ett ord ut högt utan bara tänkt. Jag har suttit med en kopp te i sängen framför laptopen med mysig musik och tumblr. Har fått brev också om framtiden. Jag är så redo, fast ändå så oredo. Jag är ganska lost, även om jag vet exakt vad jag vill.
Det här med att växa upp. 2014 får väl bli starten på det. Jag menar, det mesta verkar kräva ansvar och liknande nu och jag antar att jag borde släppa det som tynger mig och bara försöka fokusera på vad som kan vara bra för mig, som person och i helhet. Lättare sagt än gjort, men jag ska iallafall försöka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0