10 saker som jag insett sedan jag flyttade till Oxford.

 

1. Mer än hälften av männen här ser inte ut som Beckham eller någon annan snygg britt.Så omg britter är såååå snygga existerar inte hos mig längre eftersom it is a lie. Dock finns det massa studenter/människor som inte är britter och som ser väldigt bra ut. (just saying)

 

2. När det kommer till pizzor....här är min lista på de godaste pizzorna finns i världen: 1. Sverige 2. Italien [............] 10001. England. Yes. Sveriges pizzor är goda och Englands pizzor smakar antingen för mycket bröddeg eller för mycket ost. Måste jag säga att kanterna inte är knapriga utan mjuka. USCH. (Trots detta äter jag pizzor här utan att klaga. Hehe. Oops.)

 

3. Flytta till ett annat land och inte ha massor med pengar kommer göra mig smal, inte the other way around. LIE. Jag menar, 4 snickers/mars/bounty/maltesers för £1 eller liksom Ben&Jerrys för halva priset varenda månad? Hur ska jag kunna hålla vikten då? :((((((

 

4.Hade lätt kunnat tjäna mer än det dubbla på det jobb jag gör här i Sverige. Dock har jag inte haft ett riktigt jobb i Sverige ännu så jag kan ju inte jämföra....men ah, ni förstår.

 

5. Det är typ lag att säga thanks till busschauffören när man stiger av bussen. Om man inte gör det är man tydligen en bitch....

 

6. Man har inte svarta stumpbyxor här. Man väljer istället att ha bara ben och 100m högaklackat när man går ut, generellt. Dock kan man gå i leggings och kortkort tröja. I don't get it? Det är dock bra när man vill skilja på engelska människor och icke engelska människor...

7.  Jag är en blandras. Antingen kommer jag från Spanien eller Pakistan. Ibland är det Indien eller Italien. Har också varit Brasilianare och Amerikan (en man tyckte jag pratade för mycket ameriskanska och undrade från vart i Usa jag kom ifrån...) När jag säger att jag är från Sverige så ser de ut som jag sagt att jag brukar äta söndagsmiddag med ABBA och bor granne med Zlatan. Tydligen är det coolt att vara svensk. Då är man rik.

 

8. När folk ska på "semester till London". HAH, vilket skämt. 1h och 40 min med buss och jag befinner mig på Oxford Street. Snarare en dagstripp. Inget speciellt med London längre. Vilket är lite sorligt då det var min favoritstad innan....

 

9. Det är SÅ mycket lättare att umgås med folk här. Inte komplicerat alls. Man får gilla/klä sig hur som helst. Visst att det finns otrevliga människor här, men jag tror barn här har vuxit upp med en annan syn på sina medmänniskor. En bra sådan.

 

10. Jag som person har växt. Jag känner mig för första gången bekväm med någon och kan vara mig själv. Jag tjänar egna pengar, hårt arbete med ändå. Mitt första riktiga jobb ju. Jag har helt tappat blygstämplen och jag är på god väg att hitta vem jag är inombords även om jag inte har en blekaste aning om vad framtiden bjuder på.