Jag har haft världens bästa vecka. Jag har varit i London två gånger. 1 gång med pappa för att titta på Chelseamatchen och en gång nu i helgen för att se Sam Beeton. Egentligen räcker det för att veckan ska bli bäst. Men det har hänt så mycket mer och jag har träffat underbara människor...Jag ska berätta. Ni har redan läst om fotbollsmatchen så det slipper ni höra om...Igår tog jag bussen från Oxford vid 11tiden. Bussen kostade £13 tur och retur och var resa tog ungefär 100 minuter. Det var sköna sätet och det fanns gratis internet så inget att klaga över direkt...Jag valde att hoppa av vid Marble Arch som ligger vid Hyde Park och Oxford Street. Perfekt ju. Shoppade lite, tex en kavaj på primark som var nedsatt till £7 och en jättefin klänning från forever 21. Vid 3 mötte jag upp Batoul. Hon gick i min klass under gymnasiet men flyttade till London för två år sedan. Var jättekul att träffa henne igen, åh! Vi fikade och gick rundor...Jag har ju alltid sagt att engelska människor är trevliga men jag får väl erkänna att så är det inte...Jag och Batoul skulle åka buss och jag frågade busschauffören snällt om den gick till Marble Arch...vad fick jag tillbaka!? Lite mummel, en otrevlig viftade hand och 'Get out'...surkärring!!Vid halv 6 sa jag hejdå till Batoul för att ta tunnelbanan till Hammersmith där Sam Beeton skulle spela. Kom fram och var helt lost. Vart fan (ursäkta) ska jag....? Hade fått en snabb beskrivning av Clair (ett annat Sam Beetonfan) men inget stämde...där sprang jag fram och tillbaka utan internet eller något och människorna jag frågade hade noll koll...Ringde Clair som kom 30 minuter senare och räddade mig...haha! Väl framme på 'puben' där Sam skulle spela köpte Clair en Cola till mig medan jag var på toa...försökte ge henne pengar..men det gick inte...haha.Vi var ca 15 stycken på spelningen och det var kul att träffa de andra som man har haft kontakt med på Twitter och Facebook. Min engelska fungerade ovanligt bra och en tjej kunde inte släppa att jag rest så mycket...Kl 21.30 började Sam sjunga...och han slutade inte förrän vid 23...Har nog aldrig hört någon sjunga så många låtar på rad...Han var jätteduktig iallafall och det kändes lite overkligt att se honom igen efter 2 år. Jag var mindre blyg den här gången...haha stooooolt!Efteråt passade jag på att gå fram till honom och då sträckte han ut armarna och kramade om mig. Aw. Pratade om vad jag gjorde här, england, norge, sverige, min tid i spanien och hur kul det var att ses igen. När det var dags att gå tog han min hand och jag sa typ 'Don't forget to come to' Oxford!' Minns inte vad jag fick för svar...hade fullt upp att hålla hans hand...hahahah. Aw...Jaja. Det var en fin kväll och hans manager gav mig hans låtlista...Var hemma hos Clair vid halv 1 där jag sov i gästrummet! Hon var väldigt trevlig och idag shoppade vi lite i hennes del av London innan jag tog bussen hem igen. Kanonvecka!
