8 April kom jag hit. Mötte familjen på flygplatsen och bilresan till Oxford var så spänd. Var så nervös i och med att Spanien hade skitit sig ville jag ju att detta skulle bli bra.Så här lite mer än två månader efter är jag så glad och tacksam att jag kom just hit där jag är idag. Att jag fått träffa just de människorna jag gjort och att jag trivs. Jag har aldrig innan känt mig på så rätt ställe som jag gör nu. Och jag är lycklig och stolt att jag faktiskt åkte iväg en andra gång och inte stannade upp efter Spanien. Jag är sämst på att ge beröm till mig själv, men den här gången kan jag det utan att känna mig löjlig. Jag är inte personen som har lätt att ta kontakt med nya människor, jag är inte personen som gillar att prata ett annat språk inför folk, jag är inte personen som gillar barn. Men jag är personen som faktiskt vågade ignorera ordet 'inte' och faktiskt lämna alla bekvämligheter. Tack för mig, leverpastej. (Godnatt)
