Det är sorligt. Lämnar snart Oxford. Lämnar snart människorna som har blivit min vardag. Iallafall. Vad har hänt? Har tackat ja till min utbildning, så Kalmar it is. Känns inga problem alls att flytta hemifrån då jag klarar av att ta hand om hus, hund och barn här.Att ta hand om mig själv kommer gå fint. Förhoppningsvis. Letar iallafall boende nu.I fredags var jag ute med Jennie. Vi åt nachos och Ceasarsallad på favoritpuben för att sedan träffa Daniel, Alberto och Walter för att gå och dansa. Blev senare än tänkt och på lördagen blev det häng i parken, affärer och lite sånt med Jennie och Hanna. De åkte till London vid 6tiden och jag åkte hem och var barnvakt...och var beredd på en lugn kväll. Men icke. Fick ett samtal vid halv 12 av personer som ville träffas.Varför inte liksom? 3 veckor kvar, då får man väl offra lite sömn? Blev en danskväll (utan alkohol! se jag kan ha skoj ändå!!) med John, Paul och Neo. På vägen hem var det personer och poliser överallt på gatan och jag tittade åt andra hållet när plötsligt en kille går rakt in i mig. Han såg ut som Harry Styles från One Direction och sa att jag hade fin klänning...(hade dock shorts och skjorta, haha). Sen, från ingenstans kysste han mig. Hahahah, höll nästan på att dö. Mitt på gatan, helt random. Han var fin iallafall med lockigt hår och brittisk dialekt. Han ville inte släppa min hand och han gick med mig halva vägen hem. Eftersom han också bodde åt det hållet. Galet är ordet. Igår var det måndag. Barnen var på sommarskola och cricket hela dagen så fick mycket tid att sova, städa, stryka och äta. Hela veckan kommer se ut så. Skönt. På fredag åker de till Wales och då kommer Hanna hit och bor. Ska bli kul.
