Timing is everything.





Det är sant timing är allt. Det är så nära slutet på min aupairtid att det gör ont i magen. Så mycket som jag lärt mig och fått uppleva under dessa månaderna har gett mig en helt annan syn på livet och konstigt nog känner jag mig som 20 år och inte 19. Jag har växt inombords. Jag har kunnat vara mig själv utan att bli dömd av folk, jag har haft roligt med folk jag träffat samma dag. Jag har liksom varit glad. Men det bästa av allt är människorna jag mött här. Oxford är ju en studentstad så underna dessa månaderna har jag umgåtts med människor från Spanien, Tyskland, Brasilien, Rumänien, Mexico, Bolivia, Frankrike osv. Även fått fina vänner från norra delarna av Sverige. Hanna, Jennie, Sofia, Mathilda och Alexandra.

Kommer bli tomt att inte vakna först i huset, fixa frukost till barnen, köra/gå till skolan med dom, stryka, tvätta, laga mat och träffa kompisar på kvällarna. Kommer bli tomt att inte läsa godnattsagor för Ben eller bära tunga kassar från mataffären. Kommer bli tillbaka till verkligheten för min aupairtid har gått så fort och så mycket har hänt att det nästan känns som en dröm. En dag kanske England blir min verklighet. Vem vet.

Att få spendera tid med folk man trivs så bra med känns så underbart tills man sen inser att det bara är en vecka kvar. Den här veckan har jag träffat nya trevliga människor som jag gärna skulle vilja lära känna mer, men nej Bina. Du lämnar på fredag. Din timing är usel. Även om jag dundertyckerom männkskorna jag lärde känna i början känns det surt att när väl en person man verkligen klickar med kommer in i slutet av äventyret så man inser att timing is everything.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0