Jag känner mig lite ensam. Sitter här vid datorn, med en ensam muffins i köket som är halväten, vi båda är nog ensama... trots att det finns en katt sovandes i soffan i andra sidan av rummet. I min ensamhet har jag gjort läxor, både spanska och lite matematik. Uppsatsen har jag också kommit en bit på nu. Mina föräldrar har lämnat mig här hemma alldeles själv... och det är mörkt ute.
Jag försöker i alla fall göra det lite ljusare genom att tända lamporna, det funkar... sen funkar det även att tänka tillbaka på minnen. Då blir man varm och glömmer att man är ensam. Ett minne är Darin i Trelleborg 29/8 2009, ett annat är första dagen på gymnasiet. Den var en kort dag och då hade man inte lärt känna de fina personerna man har nu.. och dessutom så lagade jag och Anna mat samma dag. Ett annat mysigt minnen var när jag gick på Täppan och vi satt i ett litet rum, med planeter (som var ballonger med tidningpapper runt) som hängde i taket. Ett annat när jag och Marika satt högts upp i en dubbeldäckare och plötsligt bromsade den in så hårt så jag flög fram och slog ögat i stången... och alla kollade på mig. 
Det finns minnen som alltid kommer vara roliga-  dem som är roliga nu men som inte var roliga då- och även de som var roliga då men inte nu.

Nu ska jag faktiskt äta upp min muffin (s).